Astra

Feministisk tidskrift

Month: juni, 2012

Omöjliga poser, Barbies misslyckade äktenskap och Batgirl

Det är fredag igen! Puh, den här veckan drog förbi som en virvelvind. Vi har bland annat hittat en ny layoutare (grymma Taika Mannila!), planerat program för Helsingfors bokmässa, ordnat en väldigt lyckad filmvisning och besökt Hangö teaterträff. Däremot har jag ju inte hunnit blogga. Men fredagslista ska det bli i alla fall! Här är grejer som fastnat under veckan:

– Hur ofta hör du vår jämställdhetsminister uttala sig? (Hörde jag någon förvånat fråga ”va, har vi en jämställdhetsminister?” Jeps, nämligen Paavo Arhinmäki) Inte så ofta om du frågar mig, men något gör han tydligen för i går publicerades regeringens jämställdhetsprogram för 2012–2015.

– veckans tema har för mig helt klart varit omöjliga poser och ställningar som kvinnor förväntas förvrida sina kroppar i. Här är tre olika suveräna fotoprojekt som visar absurditeten i det:

  1. Yolanda Dominguez kritik av hur modefotografier framställer kvinnor. ”‘Poses’ is a direct criticism of the absurd and artificial world of glamour and of fashion that magazines present. Specifically, the highly-distorted image of women that they transmit through models that do not represent real women”.
  2. Rion Sabeans hysteriska ”Men-ups”. En bra påminnelse om hur en vant sig vid att ta vissa sorters bilder av kvinnor som något helt normalt, till och med snyggt. Som en retronörd känner jag mig extra träffad.
  3. J. Scott Campbells bild av Mary Jane som sitter hemma på soffan med en kopp te och väntar på Spiderman – med sin kropp vriden på ett sätt som varken ser hälsosamt eller naturlig ut. Vad är väl en kopp skållhett te i skrevet, huvudsaken är ju att man trycker upp brösten så mycket som möjligt. Bilden gav upphov till en tumblrbonanza av folk som försökte imitera posen.

Feminist music geeks feministiska analys av Azaelia Banks låt 212.

– Tyckte du att föregående tips textmassa var lite överväldigande så här en fredag kväll när du egentligen vill vara ute i en park och dricka öl? Kolla då i stället in Ann Friedmans gif-kavalkad från åttonde mars om den vansinniga amerikanska preventivmedelsdebatten.

Dina Goldsteins fotoberättelse om Barbies och Kens dödsdömda äktenskap. Så här beskriver Goldstein verket: ”‘In the doll house’ examines the less than perfect life of B and K. B is a super doll, the most successful doll in the world. Her partner K is grappling with his sexuality and finds himself in a loveless marriage. He struggles with his position in the household and faces his lack of authenticity.”

– Har du någonsin undrat vad som kommer upp om du söker på ”kvinnor” på Facebook? Det har Nanna Johansson gjort och hennes resultat är minst sagt intressanta. Hör du till dem som ”tycker att kvinnor faktiskt kan”? Eller till dem som ”blir en smula irriterade i sällskap med kvinnor”? Nanna har hittat grupperna just för dig!

Nu är det dags för mig att ta den där ölen i den där parken (föregående tips lärde ju oss dessutom att öl är bättre än kvinnor). Så jag önskar er ett fantastiskt veckoslut med den lika fantastiska Batgirl. Trevlig fredag!

Annonser

My little pony, flamländska porträtt och mustascher

Om jag inte hade vänner som ibland drog i väg med mig skulle jag lätt kunna fastna på internet resten av livet. Det finns ju så oändligt många intressanta, roliga, och vettiga artiklar, bloggar, serier, filmer … För att inte tala om alla bloggar, filmer och serier som inte egentligen är särskilt roliga eller intressanta, men som en ändå lyckas tillbringa timtal med att kolla igenom. (Eller kanske det bara är jag som helt saknar självdisciplin?)

För att ni inte ska behöva slösa lika mycket tid som jag på att ögna er igenom fjortonhundra blogginlägg, kommer jag på fredagar att samla ihop en plock och fynd-lista. Här kommer den första:

– Är du en av de lyckliga jävlar som är ledig i sommar? Här är en lista på feministisk sommarläsning.

– Ska du hänga med barn under sommaren (eller är du som jag och smygläser barn- och ungdomslitteratur?): Amelia Bloomer-projektet samlar feministiska barn- och ungdomsböcker, här hittar du både årets och tidigare listor.

– Ännu mera litteratur: intressant blogg om kvinnliga författare i Polen. Låt dig inte avskräckas av infon om universitetskurser i de senaste inläggen bara.

– Vet du inte vad du ska göra i helgen? Gå ut och gör folks promenader lite roligare genom att hänga upp någon av de här:

  1. How were you born? (Jag skulle knipsa åt mig Gaga-lappen.)
  2. Allt blir roligare med mustasch! Ta en A4, klipp flikar i ena kanten och rita mustascher på flikarna. Häng upp på stan. Här hittar du lite inspiration för olika modeller. (Och här är en för alla fontnördar där ute.)
  3. Klistra upp varningar på speglar.
  4. Och så finns förstås favoriten, gubbkärringen!

– Är du övertygad om att ”My Little Pony: Friendship is Magic har gjort mera för feminismen än något annat de senaste tio åren?” Här är en som håller med! Dessutom med bonus Pony wheel.

– Konstnären Nina Katchadourian gör fantastiska nytolkningar av gamla flamländska porträtt – med hjälp av det hon hittar i flygplansbadrum.

– På söndag ska de som är i Helsingfors naturligtvis komma till Paviljongen mellan Designmuseet och Arkitekturmuseet för att titta på Apflickorna med Astra och Filmjournalen! Här finns mera info om evenemanget.

Ha en awesometastic helg, vi ses på söndag!

I do. Or do I? Why do I do? Do be do be doo

I dag har jag äntligen hunnit hämta ut Inte den typ som gifter sig av Anna Adeniji. Det är Adenijis doktorsavhandling och handlar om kritik mot äktenskapet och om varför vi är så fixerade vid att en ska gifta sig.

Så här säger bakpärmen:

”De allra flesta menar nog att äktenskap ska ingås av fri vilja. Ändå är det märkligt svårt att säga att man inte vill gifta sig. Idén om äktenskapet är stark och förförisk. Trots att äktenskapskritik länge varit en kärnfråga för feminismen har den på senare tid fått stå tillbaka för kampen för homosexuellas rätt att gifta sig. Den här avhandlingen handlar om rätten att inte gifta sig och om olika former av kritik som man kan rikta mot äktenskapet.”

För en tid sedan diskuterade jag könsneutral äktenskapslagstiftning med en bekant i 50-årsåldern. Jag gick på om hur sjukt det är att någon i dag ännu kan ifrågasätta människors rätt att gifta sig med vem de vill. Hen svarade lugnt att hen tycker att hela lagförslaget är alldeles onödig, och att att det inte alls är en viktig fråga. Jag blev alldeles perplex och började indignerat hojta så spottet flög om mänskliga rättigheter, homofobi och whatnot.

Men hen konstaterade (sedan hen diskret torkat sig i ansiktet) att hen helt enkelt anser att hela äktenskapet borde avskaffas. Varför ska alla absolut gifta sig, varför ska hela vårt samhälle kretsa kring ett tvåsam monogamt ideal och kärlek bara räknas om den gjorts offentlig genom ett dyrt bröllop invirat i rosor och tyll? Hen suckade lite och konstaterade att då hen var ung var det minsann ingen som ville gifta sig, i stället gjorde en uppror och ifrågasatte äktenskapstvånget.

Jag blev rätt spak. Och insåg hur mycket jag dragits med i äktenskapshysterin. Tidigare var det en självklarhet för mig att en inte skulle gifta sig. En av mina favoritgrejer att hetsa upp mig över var det vansinniga i att folk såg sig tvungna att mot sin vilja gifta sig bara för att inte hamna i knipa om en av dem skulle dö. Men nu är jag inte lika kritisk längre. Bröllop börjar dyka upp allt oftare i bekantskapskretsen och det gissas och spekuleras kring vem som är följande att gänga sig. Fest är ju alltid kul. Det är ju fint att folk vill fira sin kärlek. Eller?

Det är den eviga frågan: ska man påverka inifrån eller utifrån? Ska vi först driva igenom lika rätt till giftermål för alla och sen avskaffa hela skiten? Eller ska vi börja med att ifrågasätta allt från början? Jag ska i alla fall börja med att ifrågasätta mina egna tankesätt. Visst anser jag att alla som vill gifta sig ska få göra det – men varför vill en göra det till att börja med?

Feministfredag på Happi

Ni som råkar vara i Helsingfors nu på fredag, 8.6, häng med på ”Feministisk sommardag” på ungdomscentret Happi i Sörnäs! Vastakarva organiserar, och bland annat graffitiworkshop, dj-kurs, burleskdans och serietckning utlovas. Anmäl dig senast på onsdag till Anne-Mari Ala-Kuha på adressen anne-mari.ala-kuha (at) helsinki.fi, så vet organisatörerna hur mycket mat de ska sälja i kaféet.

Så här står det om evenemanget på Facebook:

Tervetuloa feministiseen kesäpäivään!

Feministisessä kesäpäivässä kokeillaan, esitellään ja suunnitellaan
erilaista toimintaa feministisistä lähtökohdista. Tapahtuma muodostuu erilaisista työryhmistä, harjoituksista, keskusteluista, tempauksista ja omantahtisesta hengailusta.

Tarkempi ohjelma kerrotaan kun se on selvillä, mutta tulossa on ainakin:
graffitityöpaja, dj-intensiivikurssi, burleskitreenausta, leikkimistä
kaupunkitilassa, sarjakuvapiirtämistä sekä erilaisten meneillään olevien feminististen projektien esittelyä.

Tapahtuman järjestää Helsingin yliopiston sukupuolentutkimuksen ainejärjestö Vastakarva yhteistyössä erinäisten muiden feminististen toimijoiden ja tyyppien kanssa.

Kesäpäivän aikana voi ostaa kasvis&vegaanista ruokaa ja juomaa Hapessa olevasta kahvila Vedystä!

Feministinen kesäpäivä on kaikille avoin tapahtuma, tervetuloa mukaan kaikki feminismistä kiinnostuneet yksilöt ikään tai sukupuoleen katsomatta! Pyydämme ilmoittautumaan ennakkoon ke 6.6. mennessä, jotta kahvilassa osataan varautua paremmin ruokamääriin. Ennakkoilmoittautumiset voi lähettää osoitteeseen anne-mari.ala-kuha@helsinki.fi.

Uttråkad?

För de som undrar vad de ska göra med sin fredag kväll: kolla igenom The Vagendas ”Retro feminist cartoon of the week”-inlägg.

Det är dags!

Med skräckblandad förtjusning har jag set hur kalendern krupit allt närmare den första juni – dagen då jag börjar jobba som Astras nya chefredaktör. Förtjusning över att det finns så många bra idéer att börja förverkliga, så många bra typer att samarbeta med, spännande texter att skriva, evenemang att planera. Skräck av exakt samma orsaker. Var börjar jag? Vilket ämne, vilket tema är viktigast att ta upp? Vilken artikel ska skrivas först?

Men så tänker jag på alla goda råd jag fått när jag pratat med folk om jobbet, om jag bara följer dem stenhårt går det nog vägen. Kanske ska jag helt enkelt börja med att skriva ner några av dem här, i mitt första blogginlägg, så kan jag återkomma till dem i framtida kniviga lägen när jag behöver något att stöda mig på. Dessutom kan de ju ge er en vink om vad vi kommer att skriva om i Astra:

– Använd könsneutrala pronomen i hela tidningen, ni måste ju göra ett statement!

– Använd inte så mycket könsneutrala pronomen, de bara provocerar och gör det jobbigt att läsa!

– Ta upp vad som händer inom genusvetenskapen, våga skriva långa artiklar – det måste finnas tuggmotstånd!

– Gör inte en för tung tidning, inte så mycket akademisk genusvetenskap, mera korta lätta grejer!

– Satsa på nätet, det är ju där en vill läsa om grejer!

– Satsa på papperstidningen – det är så trist att allt bara ska vara på nätet hela tiden!

– Skit i alla kränkta män!

– Glöm inte bort att män också kränks på flera olika sätt!

Och så till slut har alla förmanat mig:

Få inte burnout!

Så ungefär så kommer det att bli. En salig röra av samhälle och serier, humor och hen, personligt och genusvetenskap, Finland och världen och framför allt Feminism med stort F. Alla som vill får vara med, allt ska skrivas om förr eller senare och någonstans på vägen ska vi förändra världen. Nu börjar vi! Välkommen med!