Astra

Feministisk tidskrift

Month: mars, 2013

Oz, One Direction och antika frisyrer

It’s been a while, är väl att uttrycka det milt. Fredagslistorna tog en paus, som blev rätt mycket längre än jag hade planerat. Jag vågar inte lova att de blir allt för regelbundna nu heller, men ska göra ett försök. Här är sex intressanta artiklar jag ramlat över den senaste tiden. (Ja, nu är det ju visserligen inte fredag utan lördag. Detaljer, detaljer.)

1. Infografik ❤ The Guardian visar på ett enkelt sätt hur kvinnors politiska rättigheter har utvecklats runtom i världen. Var och när har kvinnor fått rätt att rösta och ställa upp i val och när har en kvinna för första gången blivit vald i olika länder?

2. Utan att reflektera desto mera över det då älskade jag böckerna om Oz djupt och innerligt som barn. Det är först senare jag insett att det antagligen berodde på att huvudpersonen för ovanlighetens skull var någon jag kunde identifiera mig med: en flicka. I själva verket var hela serien fylld av intressanta, mångfacetterade, starka kvinnor. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att L. Frank Baum var en övertygad feminist som propagerade för kvinnors rösträtt och var sekreterare för Aberdeen Women’s Suffrage Club. Därför är det Hollywood nu gör med Oz i den nya filmen Oz the great and powerful med James Franco i huvudrollen så upprörande. Elisabeth Rappe på film.com sätter fingret på vad som är fel med filmen:

”With such a rich tapestry on and off the Oz page, it’s depressing that 2013 finds our return to Oz burdened with a reluctant hero (the dominant kind in the 21st century), and not one of Baum’s plucky young heroines. In a bitter reversal of Baum’s stories, “Great and Powerful” casts the women as the sidekicks, standing by to aid the Wizard should he need it.  No longer instigators of action, the witches Glinda, Theodora, and Evanora now clasp their hands at arrival, thrilled the prophesied hero has arrived  (‘Aren’t you the great man we’ve been waiting for?’ asks Theodora, voice trembling. Actually, all the female dialogue seems to be on the wobbly verge of tears).”

3. ”Why does America pretend it doesn’t hate women?” av Anisha Ahuja på feminspire.com:

”Let’s compare these two cases. A gang rape happened in Ohio and no one heard about it. A gang rape happened in India and everyone heard about it (as we should). The American media has represented India as a misogynistic country where women need to be constantly wary of the men that surround them. [..] While our media went out representing India as a typical place for these deplorable events to happen, another woman’s similar story went ignored and without subsequent societal action. This country outright refuses to admit that it is a rape culture.”

4. Där det hysteri-skapande tonårsbandet av i dag, One Direction, drar fram tvingas folk möta den alltid lika skrämmande och upprörande insikten att tonåriga tjejer, trots århundraden av förmaningar att inte göra det, tänker på sex. Jag vet, det är förskräckligt, men så verkar det faktiskt vara. Tonåriga tjejer tänker på sex. Clementine Ford skriver bra om det på australiensiska dailylife.com:

”Despite Gale’s intimation that this behaviour has been thrust upon adolescent girls by recent corrupting forces (as if The Beatles, the Rolling Stones, Elvis Presley, NKOTB, The Backstreet Boys, N’Sync, Justin Bieber, etc etc etc were all simply myths enshrined in legend), the truth is a touch less complicated than that: adolescent girls are interested in sex. They always have been, and they always will be, and no amount of blame placed on a modern made up phenomenon will change that.”

5. Om du bara läser en grej från den här listan, läs det här. Som arkeologistuderande och feminist som regelbundet förtvivlas av hur förbisedda kvinnorna och deras roll och verklighet under antiken är inom arkeologin, är det här något av det coolaste jag sett. Janet Stephens, en frisör från Baltimore blev nyfiken på antika bysters frisyrer och bestämde sig för att utmana hela den etablerade forskningen.

6. Den utmärkta zinen Girls get busy gör ett specialnummer i färg på nätet. Massor av spännande konst och text, missa till exempel inte broderikonstnären Kate Elisabeth Rolison (om någon rik knäppis vill köpa den här i födelsedagspresent till mig blir jag inte alltför ledsen) och Camilla Carès kollage (se bilden).

Så här tacklar du ilskan

Vibrerar du som jag av raseri över alla dessa ”grattis på kvinnodagen”-tillrop och ”jag älskar kvinnor”-statusar på Facebook? Är du rädd att du tappar kontrollen och knäar nästa person som vill pracka på dig rosor på gatan?

Här är tre steg för att hantera frustrationen:

1. Mata ilskan genom att läsa valfri mängd sidor ur Valerie Solanas Scum-manifest.

”Det faktum att mannen är fullständigt egocentrisk, att han är oförmögen att relatera till, känna empati med och identifiera sig med andra människor, samt att han är uppfylld av en massiv, genomträngande och diffus sexualitet gör honom psykologiskt passiv. Han hatar sin passivitet och därför projicerar han den på kvinnor. Han definierar mannen som aktiv och sätter sedan igång och bevisar att han är det (”bevisar att han är Man”). Hans främsta strategi för att försöka bevisa det är att knulla (Stor Man med en Stor Kuk gör en Stor Grej).”

3. Få upp pk-peppen med Bianca – det är viktigt att lyssna tills du känner dig riktigt riktigt jävla pk. Så pk du bara orkar, hinner och kan, så pk att alla rasister och homofober och manschauvinister sätter sin rosa kvinnodagsskumpa i halsen. Älska pk.

 

2. Gå ut på stan och gör något riktigt irriterande.

pizza

“In 1921, early suffragettes often donned a bathing suit and ate pizza in large groups to annoy men … it was a custom at the time” (via Got a Girl Crush)

Med detta önskar jag dig en riktigt förskräcklig kvinnodag.

Sara